Med detta blogginlägg vill jag göra avstamp i Johannesevangeliet 2:13-22

13Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 16och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” 17Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. 18Judarna sade då till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?” 19Jesus svarade: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” 20Judarna sade: ”I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!” 21Men det tempel han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt (Johannesevangeliet 2:13-22)

Den här delen i bibeln har fascinerat mig mycket, jag tycker att den visar på Jesus karaktärfasthet och övertygelse om vad som är rätt och fel och hur han helt orädd och rebelliskt drev ut alla dem som försökte sko sig på Herren, dessutom i Herrens hus. Den bilden brukar jag bära med mig i situationer då jag tänker ”Hur skulle Jesus ha gjort?”

I dag när jag läste detta kapitel fastnade jag speciellt för orden ”Gör inte min faders hus till en saluhall” och jag drog helt plötsligt en politisk parallell. Hur ser det ut i världen vi lever i egentligen? Visst har världen delvis förvandlats till en saluhall, där varor och tjänster säljs fram och tillbaka över våra huvuden, där pengasiffror rullas fram digitalt så fort man ser på nyheterna eller bara slår på sin mobiltelefon. Rika länder, fattiga länder, rika människor fattiga människor…..

I vers 19 vill Jesus att templet ska rivas för att låta det uppstå igen. Det tempel han avsåg uppstå, visade sig vara hans kropp (vers 21). Hur är det med våra egna kroppar, med oss människor, för världen består ju av oss. Har även våra egna tempel (kroppar) förvandlats till saluhallar, där den med mest pengar är den starke och den fattige får underordna sig, och där den som redan har mycket vill ha mer?

Det här bibelordet tåls att läsas om och om igen. Det går att applicera på så många olika sammanhang. Kanske är det så, att för att bryta detta mönster som förvandlar templet till en saluhall, så behövs det många, många rebeller. Många som följer sanningens och kärlekens fotspår och vågar behålla och värna sina tempel därefter.